APL en viktig skola för fordonselever

Första gången motorbilagan träffar Melanie Thorvaldsson, tredjeårselev på fordons- och transportprogrammet på Ystad gymnasium, är hon i full gång med en övning i en av skolans bilhallar. Hon ska hitta och åtgärda olika slumpgenererade elfel. Lösningarna antecknar hon noggrant på ett papper.

– Jag mäter mig fram och kontrollerar alla kablar för att se var det är ström och var det inte är ström, säger hon.

En normal skolvecka i början av årskurs tre tillbringar Melanie Thorvaldsson en dag i klassrummet för teoretiska övningar och fyra dagar i skolans verkstad. Här finslipar hon kunskaperna inför det som stundar om mindre än ett år, när hon och klasskamraterna kliver ut i arbetslivet.

Men det är ingen okänd verklighet som väntar där ute. Ända sedan årskurs ett har Melanie Thorvaldsson haft så kallat arbetsplatsförlagt lärande (APL) på Lundgrens Bil i Ystad, två veckor i ettan och fyra i tvåan, och vet redan vad som förväntas av henne den dag det är dags att börja jobba.

– Man lär sig jättemycket och det är annorlunda jämfört med skolan. Man får känna på hur det är. Det är något helt annat att skruva på en riktig kundbil än att öva här på skolan. Vi har visserligen en del kundbilar även här, men det är nyare bilar ute på bilfirmorna, säger hon.

Andra gången motorbilagan träffar henne har praktikperioden kommit igång på allvar. Som en av skolans så kallade Q-elever bedöms hon ha kommit lite längre i sin utbildning.

Under det sista skolåret betyder det ett förlängt APL, som börjar redan under hösten och sträcker sig fram till sommaren. Praktiken får nästan formen av en lärlingsplats. Den teoretiskt inriktade dagen på skolan kvarstår, men veckans övriga fyra dagar tillbringas ute hos fadderföretaget.

– Det betyder mycket. Om man bara är ute någon vecka hinner man inte komma in i det. Nu hinner man verkligen känna på hur det är, säger Melanie Thorvaldsson.

För det mesta återvänder eleverna till sin tidigare APL-plats även i trean, men Melanie Thorvaldsson har inför sin sista period sökt sig till Bil-Bengtsson. Hon ville prova på något nytt och en auktoriserad Volvoverkstad verkade intressant eftersom hon tycker om bilmärket.

– Det är extra roligt att hålla på med de bilar som man tycker om.

Just den här dagen har hon lagat ett bromsrör, utfört service på ett par bilar och gjort en felsökning på en bil med en sätesvärmare som inte fungerade. Tillsammans med handledaren Christian Leifsson ger hon sig i kast med dagens sista uppgift, att kontrollera en krånglande givare på en Volvo V60.

Efter ett antal pensionsavgångar har Bil-Bengtsson i Ystad överlag en ung personalstyrka i verkstaden. De äldsta är bara i 40-årsåldern, uppger verkstadschefen Jörgen Grönberg. Att ta in praktikanter och fylla på underifrån är ett bra sätt att säkra framtidens arbetskraft.

Det brukar bli ett par praktikanter åt gången, ibland fler.

– Successivt låter vi dem göra så mycket som möjligt själva. De ska inte bara stå och titta. De flesta som går som elever hos oss erbjuds också jobb om de sköter sig, under förutsättning att vi har plats, säger Jörgen Grönberg.

Arbetet med Q-elever är ett samarbete mellan skolan och motorbranschen i syfte att stärka utbildningens kvalitet. Ystad Gymnasiums nära samarbete med de lokala bilfirmorna var också en viktig faktor när fordons- och transportprogrammet förra året utsågs till Motorbranschcollege.

Samarbetet har även bidragit till att öka intresset för utbildningen. Året då Melanie Thorvaldsson började var söktrycket mycket lågt. De nuvarande tredjeårseleverna är bara åtta stycken. Men redan året därpå fyllde skolan samtliga platser i årskurs ett, vilket upprepades det här läsåret.

I efterhand kan man konstatera att de få som trots allt valde fordons- och transportprogrammet för tre år sedan står med trumf på hand. Suget efter arbetskraft är stort. Melanie Thorvaldsson vet ännu inte var hon ska jobba efter studenten men skulle gärna stanna hos Bil-Bengtsson.

Att hon har valt rätt utbildning råder det ingen tvekan om. Även på fritiden står hon i verkstaden och skruvar på sina egna fyra bilar och två traktorer, som står i en lokal som hennes farfar har.

– Jag har alltid haft ett intresse för bilar. Det är kul att få skruva och inte bara sitta still och använda penna och papper hela tiden.