Smilla
&Selma
Ska jag välja yrkesprogram eller högskoleförberedande? Vilka kurser kan jag välja till? Frågorna inför gymnasiet är många. Men för de flesta är den största frågan snarare den här: – Hur får jag nya kompisar?
Smilla
&Selma
Ska jag välja yrkesprogram eller högskoleförberedande? Vilka kurser kan jag välja till? Frågorna inför gymnasiet är många. Men för de flesta är den största frågan snarare den här: – Hur får jag nya kompisar?
”Gud, tänk om jag inte får en enda kompis!”
Hur får jag nya kompisar?
Smilla gillade högstadiet och var rädd att inte trivas lika bra på gymnasiet. Selma längtade efter att börja gymnasiet och få en ny klass och träffa nya människor. Smilla hade gått högstadiet i Ystad och Selma i Tomelilla. De kände inte varandra och båda var lika nervösa på uppropet. Idag är de bästa vänner och har svårt att förstå att de redan gått två år i samma klass. Det här är deras berättelse om rädslan kring att inte hitta nya vänner, om gemensamma intressen och om att allt faktiskt blir bra – fastän man inte alltid tror det först.
Första dagen
– Det är länge sedan nu, men jag minns så tydligt när jag gick genom porten och in på Ystad Gymnasium allra första gången, berättar Selma med stor inlevelse. Jag kände några andra som skulle gå på samhällsprogrammet, men de hade inte hamnat i min klass. Jag var så nervös, säger hon och skrattar lite.
– Jag kände en tjej i klassen, säger Smilla. Vi hade inte umgåtts innan, men vi gick ganska direkt till varandra. Andra eller tredje dagen i ettan hade vi en friluftsdag med samarbetsövningar som hjälpte jättemycket. Då hittade jag direkt andra som liknade mig och som jag klickade med.
Vad såg ni mest fram emot med gymnasiet?
– Jag var nervös, men också så himla taggad. Jag trivdes sådär på högstadiet och längtade efter att få en ny klass och träffa nya människor, säger Selma. Men det var också att få välja kurser och ämnen själv. Jag har alltid varit fascinerad av hur människor tänker och fungerar i ett samhälle. Psykologi och sociologi var ämnena jag var mest nyfiken på.
– Ja på högstadiet var inte valen så många. Slöjd till exempel, det var kanske inte mitt favoritämne, säger Smilla och skrattar. I gymnasiet är det också färre ämnen. Det gör liksom att man både läser mer av det man gillar och mindre av det man inte gillar.
– Exakt så, stämmer Selma in. Jag har inte matte längre, det är slut för alltid för mig!
Hur hittade ni varandra?
– På dansgolvet på första insparksfesten, svarar Selma utan att tveka.
– Alla andra sitter ner på fester och vi är på dansgolvet hela kvällen, säger Smilla och båda skrattar.
– Ja, men ungefär så, fortsätter Selma. Det gick nog en tid i skolan att vi mest sa hej och inte pratade så mycket. Men vi träffades ju både på vår dansstudio och på fester.
– Jag tror vi fattade ganska direkt att vi båda är öppna och gärna vill både dansa och snacka, säger Smilla och tittar på Selma. Ingen av oss gick på fester i högstadiet men på gymnasiet blev allt helt annorlunda, det var verkligen i dansen vi hittade varandra.
Hur blir man riktigt bra vänner egentligen?
– Man måste känna sig bekväm med den andre, känna att man inte behöver vara någon annan än den man är, säger Smilla. Och så måste man kunna ha roligt!
– Ja, skratta ihop måste man! Lite samma värderingar tror jag är viktigt, men framför allt att man kan vara öppna mot varandra. Då hjälper man hela tiden varandra att öppna sig lite till, så att man kan lita på varandra, säger Selma.
– Och att ha lite samma musiksmak? Föreslår Smilla och båda skrattar. Det är ju förstås sjukt svårt att hitta folk med samma musiksmak, fortsätter hon.
– Du gör bra listor, en för varje månad, säger Selma till Smilla. Jag går alltid in på dem när jag vill ha något roligt att lyssna på.
– Det är kanske därför vi möts på dansgolvet också, vi går ju upp till samma låtar!
Vilka egenskaper hjälpte just er att bli vänner?
– Det är nog att vi båda är så positiva, säger Selma.
– Ja, när alla andra tycker allt är tungt och jobbigt, då är vi de två dryga som hänger över alla och hejar på: ”kom igen, kom igen, vi klarar det”, skrattar Smilla och Selma i mun på varandra.
Första-dagen-tips!
Selma
– ”Gud, tänk om jag inte får en enda kompis!”, så vet jag att jag tänkte. De vännerna jag hade innan gymnasiet, de hade jag haft sen var sex år gammal. Jag minns ju inte ens hur vi blev vänner. Hur gör jag nu liksom? Men alla är nya och i samma sits. Alla tänker likadant och är rädda att de inte kommer att hitta kompisar. Säg hej till någon ny! Det kan räcka jättelångt. Nu två år senare känns det konstigt att jag var nervös första dagen, allt gick ju så bra. Men då var det ju nervöst!
Smilla
– När man går in där i aulan första dagen, då ska man bara ta dagen minut för minut. Se vad som händer runt om kring sig själv, det är inte så farligt som man tror.
– Så länge du vill träffa andra och är lite öppen för att prata med folk, då kommer du att träffa folk.