Timia övervann det obehagliga med döden

Vad var viktigt för dig när du valde till gymnasiet?

– Jag har vetat sedan jag var liten att det var sjukvården jag ville till. Jag hade hört att Ystad Gymnasium hade hjälpsamma, kunniga lärare och att skolmaten var bra, men för att gå i Ystad behövde jag skaffa en lägenhet och ett deltidsjobb. Det blev lite mindre fritid men jag såg det som en en nystart och chans att lära känna nya människor – och det har varit värt det hela vägen.

Varför lärling?

– Lärling bestämde jag mig för efter första APL-perioden i ettan. Det är ute i verksamheter jag får lära mig min stöttande roll i relationerna till olika patienter, och lärling ger mig allra mest APL. I tvåan hade vi två dagar i veckan och i trean kommer jag ha tre dagar i veckan. Dessutom har vi en sexveckorsperiod av APL varje läsår. I tvåan var jag på stroke- och neurologiavdelningen på Ystads Lasarett, i trean hoppas jag få vara på hjärtintensiven.

Hur funkar det att plugga som lärling?

– På lärling är det ganska små klasser. Därför läser både tvåor och treor ihop, vilket ju betyder extra stöd från äldre elever redan i tvåan. Vi har dessutom två mentorer till vår klass om 16 elever. Nästan när som helst kan jag få tag på en mentor och var tionde dag kommer en lärare och hälsar på mig på min praktikplats, det gör att jag hela tiden har skolan med mig.

Vad är skillnaden på att lära i klassrum och under APL?

– Vi lär oss egentligen samma i klassrummet som vi gör på praktiken, men på olika sätt. Olika verksamheter kräver olika saker av samma yrkesroll. Min uppgift är den samma, men om jag är på en akutavdelning eller på ett serviceboende behöver jag använda mina kunskaper på olika sätt. Det är det mest intressanta, tycker jag, att lära mig hur teori kan användas olika i praktiken.

Om fem år, vad gör du då?

– Jag kommer att plugga vidare. Mina lärare och handledare har varit otroligt peppande hela tiden. Jag har upptäckt nya intressen och gått från att tycka närheten till döden var läskig, till att ha en dröm om att arbeta som obducent eller som specialistsjuksköterska inom palliativ vård. Att få vara stödet för en person och hens anhöriga de sista dagarna, det är något stort och fint i det för mig.