Kritisk blick på nyheterna

Vad kommer egentligen upp i flödet på sociala medier – och hur värderar eleverna det? Gymnasie­klasser över hela landet deltog nyligen i ett massexperiment om källkritik på nätet.

Therese Olsson är inne på sitt Facebookkonto tillsammans med klasskompisarna Alma Tuvesson och Alfred Andersson. I flödet rullar hennes vänners delade klipp på gulliga hundvalpar och diverse skämtsamma Youtubevideor förbi. Så dyker den första nyheten upp, den råkar just nu handla om darknet. Det är sajten Nyheter 24 som rapporterar och de tre eleverna läser tyst igenom artikeln.
– Men kolla här. De skriver att si och så jättemånga procent av internet finns på darknet, men det står ingenstans var de har fått den siffran ifrån, säger Alma Tuvesson skeptiskt.

Mycket som står där är inte sant. De vill typ bara ha klick.

Klasskompisarna hummar instämmande.
– Och det står inget om vem som har skrivit artikeln, fyller Therese Olsson i.

Artikeln om darknet leder till en länk om en försäkring som uppges kunna skydda mot att få sin identitet kapad på nätet. Eleverna väljer att inte klicka på den.

Vi befinner oss i årskurs ett på ekonomiprogrammet på Ystad Gymnasium. Klassen är under den här lektionen med i ett riksomfattande forskningsexperiment som kallas Nyhetsvärderaren. De sitter samlade bakom datorer i grupper om tre till fyra elever i varje. Uppgiften är att gå igenom vars och ens sociala mediekonton, ta den första nyheten som ploppar upp och sedan analysera den utifrån ett kort frågeformulär. På vilket forum hittade ni nyheten? Inom vilken kategori (nyhet, kultur/nöje, sport och så vidare) är den? Hur trovärdig bedömer ni att den är? Varför gör ni denna bedömning?

Bakom studien ligger didaktiklektorn Thomas Nygren som forskar om källkritik och digitala medier och är docent vid lärarutbildningen i Uppsala.
– Det finns tidigare ingen större vetenskaplig undersökning om vilka nyheter som når unga i deras flöden på sociala medier och hur de värderar dessa. Det vill vi ta reda på, säger han.

Nästan 12 000 elever i högstadiet och gymnasiet över hela landet har deltagit i studien under två veckor. Strax efter jul räknar Thomas Nygren med att det färdiga resultat ska kunna presenteras. Han berättar att frågeformuläret som används bygger på samma principer som när nyhetsgranskare vetenskapligt värderar digitala nyheter.
– Tanken är att det ska finnas kvar och utvecklas och fortsätta vara tillgängligt i undervisningen även efter experimentet, som ett sätt att ge elever ett redskap, säger han.

Anna Lundgren, som är lärare i samhällsvetenskap och historia för klassen på Ystad Gymnasium, berättar att hon fick reda på experimentet via ett mejl som skickades ut någon gång i våras. Hon såg till att anmäla sina klasser direkt.
– Jag tycker att det är jättespännande att vi kan få vara med och bidra till forskningen. Dessutom ger det eleverna en inblick i den akademiska världen.

Just den här undersökningen blir till på köpet en extra övning i källkritik på nätet, säger Anna Lundgren. Källkritik är ett av kunskapskraven i hennes ämnen och hon berättar att hon pratar mycket om det med sina elever.
– Just på nätet kan det vara extra svårt att avgöra källan till olika påståenden. Det går snabbt, är ofta snyggt förpackat och inte helt lätt att identifiera avsändaren.

Det hade nog blivit mindre källkritiska resultat om samma övning hade gjorts med 30-åringar.

Ändå, tillägger Anna Lundgren, slås hon ofta av hur källkritiskt medvetna hennes elever är.
– De som går i gymnasiet i dag har vuxit upp med att alltid ha internet tillgängligt. Det hade nog blivit långt mindre källkritiska resultat om samma övning skulle ha gjorts med folk i 30-årsåldern. Sedan är frågan hur kritiska mina elever orkar vara när de slösurfar. Men det här är ett sätt att ge dem inblick i hur man kan tänka.

– Men när man söker på nätet kan man ju hamna i vilket forum som helst och det är inte så lätt för en 16-åring att avgöra om det är ett blogginlägg, information från en myndighet, en intresseorganisation eller en vinklad nyhetssajt de är inne på.

Anna Lundgren brukar därför ha övningar som ska komma åt just den här utmaningen. Hon vill ge eleverna redskap till att kunna vara kritiska mot vad till exempel Googlesökningar ger för träffar.
– Jag kan be eleverna att skriva in frågor som ”Vad kostar invandringen i Sverige” i sökfältet. Kanske kommer länken som hamnar högst upp från Migrationsverket, nästa från regeringen och den tredje från någon blogg. Det är viktigt att ge eleverna verktyg att förstå skillnaden.

I en grupp längst ner i klassrummet sitter Emma Österling, Mira Persson, Olof Månsson och Mohammad Amiri. I Emmas Instagramflöde kommer en nyhet upp om att Bianca Wahlgren ber om ursäkt för sitt ilskeutbrott i Let’s Dance. Det är sajten Hänt.se som delar med sig av detta.
– Jo, men kolla. Det stämmer ju. De har hämtat den här informationen från Biancas eget Instagramkonto. Och det är bra, hon bör faktiskt be om ursäkt. Jag såg hur hon gick på juryn, säger Emma Österling.

Fast bilden är från något helt annat tillfälle, konstaterar Mira Persson.
– De har klippt ihop ett foto på juryn med en bild på Bianca. Jag tror den är från typ Aftonbladet eller Expressen den där bilden, hämtad från någon intervju om Wahlgrens värld.

Som helhet ger gruppen ändå nyheten 7 av 10 i trovärdighet. Och även om det inte är en fråga i forskningsformuläret så pratar de om huruvida nyheten är relevant.
– För mig är den det. Jag tycker att Bianca är cool, hon står för vem hon är och vad hon tycker. Jag följer henne både på Insta och på Youtube och ser Wahlgrens värld. Så jag vill veta vad som händer runt henne, säger Emma Österling.

Fast de enas om att den tidning som flera av deras föräldrar har hemma, Ystads Allehanda, troligen inte kommer att skriva om Bianca Wahlgrens olika turer i sin kontakt med Let’s Dance-juryn.
– Nej, dagstidningar är inte lika beroende av klick. Dessutom måste allt de skriver om vara sant, annars tror jag vuxna skulle sluta köpa tidningen. Hänt.se riktar sig ju direkt till unga, vi vill läsa om sådant här. Och vi vet att ganska mycket är skvaller och inte behöver vara sant, säger Mira Persson.

När lektionen är slut dröjer sig Lina Nilsson, Elsa Andersson och Emmy Larsson kvar på en bänk i korridoren utanför. De enas om att övningen var rolig, att den fick dem att tänka.
– Kanske fortsätter jag att läsa nyheter med det här i bakhuvudet. Fast kanske bara i dag. I vanliga fall orkar man ju inte riktigt hålla på att tänka så här hela tiden, säger Lina Nilsson.

Emmy Larsson har hittat ett eget knep för att veta om hon ska lita på det hon läser på nätet eller inte. Som till exempel när det var terrorattentat på Drottninggatan i Stockholm.
– Jag såg det först i ett inslag på Facebook. Sedan började massor av mina kompisar kommentera det och dela olika inslag om det. Och så kom det upp på en massa andra ställen också. Då fattade jag att det var sant. Man får utgå ifrån att när något kommer upp från flera olika håll, då har det verkligen hänt. Resten kan mest vara skvaller.

Publicerad artikel i tidningen Gymnasiet, 26 okt 2017.